Plötsligt kände han en välbekant doft. En svag vindil förde den runt borden på caféet.
En kvinna satt snett framför honom. Håret, nacken, axlarna var så välbekanta.
Han reste sig, snuddade med fingrarna på hennes axel.
När hon vände sig om och hennes ögon mötte hans, drog han efter andan.
-Ja, sade hon. Idag är det på dagen tjugo år sedan......
vilken känsla!
SvaraRadera