Min morfar kunde spela, han! Fast hans fingrar var stela och knotiga som grenar, så flöt tonerna ur mässingröret som nyslungad honung ur en varm glasburk. När han öppnade locket och varsamt lyfte saxofonen ur den blå bädden, då kröp jag upp i soffan.
En, två - en, två, tre, fyr.....